.jpg)
Igår skrev jag lite om hur jul och nyår är högsäsong för artister. Då måste jag också berätta att bara 24h efter nyår börjar vår absoluta lågsäsong:-(
Folk håller i slantarna ( förutom de som antingen varit så duktiga och sparat lite pengar och inte brännt upp dem på kallingar till brosan i julklapp utan passar på och reahandla istället eller varit så smarta och faktiskt önskat sig pengar i julklapp).
Hela landet går i ide efter nyår känns det som, spargrisen är tömd efter jul och plus att vi faktiskt har svåra tider nu enligt analytikerna.
Men sen jag började jobba i showbuisness har det varit samma sak år efter år. Man går inte på musikaler, galor, restauranger och shower nu i onödan för att unna sig utan stannar hemma, sparar och leker med julklappar (t.e.x ett Xbox 360 som killen min knappast kan slita sig ifrån)
Allt detta resulterar alltså i att jag har ett par dagar ledigt, en vecka närmare bestämt
Så de där härliga smarriga historierna om vad som händer på fd svenskateatern/bordellen/ och jazzklubben numera Wallmans salonger får vänta lite.
Så idag knatade jag iväg till Arbetsförmedlingen Kultur på söder, tänkte utnyttja det lilla som finns kvar av hjälp för oss konstnärer...
Jag har ju ändå en slags oönskad ledighet den här veckan som jag har rätt att få ersättning för.
Får alltid lite obehag av Arbetsförmedlingen, även om det måste vara stans härligaste arbetsplats rent fysiskt inom gengern kontor, ligger så vackert i Munchen Bryggeriet med utsikt över riddarfjärden och hela stan.
Men att gå dit känns lite tragiskt, men så är vår bransch, man har jobb ett tag sedan söka nytt, inte som alla andra människor, som har ett jobb i fem år, sedan söka nytt om man vill, nej nej ständig magknip. Men tjusningen man får när de ringer upp en efter audition och säger att man får jobbet är obeskrivlig!!!
Men hur som helst, där satt jag och övertygade kvinnan att jag inte är arbetslös så inget mer jobbigt handldarmöte behövs, bara att jag då och då jobbar lite mindre, ett brett leende och sedan var saken klar, måste bara skicka in tonvis med papper till A-kassan. För att sedan kanske få någon tusenlapp ( allvarligt är det värt det? all tid jag lägger ner? hur mycket är min tid värd i pengar? hmm... tål att tänkas på, egentligen)
Hon rullar upp och ner på datorn hela mitt förflutna inom jobb och utbildningar... tänk vad tiden går...
För inte så länge sedan stod jag med vita inte så smickrade trikåer och en pytteliten svart gymnastikdräkt och svettades i full fart med tondyer och developeer. Musklerna krampades och en smått tokig Rumän till lärare satt och ropade på oss från sin pall framme vid spegeln att lyfta benen högre och snabbare. Klockan var 08.30, platsen var Balettakademien i Göteborg, siktet inställt på ett mål: JAG SKA LYCKAS!!!
Jag växte upp med filmen "FAME" under kudden och sedan när jag blev lite äldre också som serie varje morgon innan skolan.
Jag tävlingsdansade på högsta elitnivå och var med i landslaget ett tag, samtidigt som jag skulle ha MVG i alla ämnen och åkte fem mil efter skolan för att träna balett i staden närmast byn jag kommer ifrån, JAG SKA LYCKAS!!
Gymnasiet fortsatte väl i samma bana, dans, MVG, dans...
Firade inte studenten, hade intagningsprov på Balettakademien i Göteborg dagen efter. så istället för skumpa och party var jag hemma, åt pasta drack vatten, lade mig tidigt, ladda!!
Gick skit bra, kom in som ordinarie och har nog aldrig varit lyckligare. Jo jag kan minnas en annan gång jag varit lika lycklig. Min första danslektion, sprang hem till mamma som satt i soffan och stickade, lade huvudet på den stora magen med min lillebror i o sa: jag vill alltid dansa mamma.
Balettakadmien blev som att springa rakt in i en vägg...
MY LORD!!
Tror alla kan tänka sig hur tufft det kan vara...multiplicera det med 1000 så kanske vi närmar oss hur jobbigt det faktiskt var.
Schemat:
08.30-10.00 balett. 10.00-11.30 jazzdans. 11.30-12.15 lunch 12.15 uppvärming. 12.30-14.00 modernt. 14.00-15.30 tåskor.15.30-16.00 step.
Efter de otroligt fysiska och tuffa timmarna iväg till frivillig sånglektion. För man måste ju söka jobb med sång också, att vara skit grym dansare räcker inte:-)
Jag kom med ganska bra grunder till BA som vi kallar Balettakademien i Götebrorg *i stockholm kallas Balettakademien för Ackis.
Men för att få ihop klasserna fick lärarna radera bort allt vi lärt oss innan och starta om oss kan man säga. svårt för mig hela första året speciellt när det kom till baletten... Jag hade koll på läget och blev otålig, men höll ut och priset fick jag sedan i trean när jag tilldelades Kungliga Operans stipendie, då var allt slit värt.
Alla var så duktiga också, jag kom ju från ett ställe där jag en gång var bäst på dans och så gjorde säkert alla de andra 30 som gick i min klass. '
Ni kan ju tänka er, 30 tjejer i 18-24 års åldern, många osäkra, tävlingsinriktade, vassa armbågar och tuff attityd, inte alltid en harmonisk vardag som ni kan förtså.
Men vi blev också en slags familj, alla hittade sina platser och jag har nu märkt när man jobbar professionellt att jag jobbar så mycket hellre med människor som gått yrkesskola som BA eller liknade än med någon som inte har det.
Man lär sig så mycket mer än danstekniker och dansteg, man lär sig teamwork, att se hur andra människor är, att vara flexibel och att kunna forma sig i en grupp och passa in var man än hamnar, det är GULD VÄRT!!!
Tre år på Balettakademien allstå, tre fantastiska år, som jag aldrig skulle vilja vara utan.
Sedan full fart iväg på auditions... Gjorde allt från audition på Kullbergs Baletten till musikaler och wallmans.
Wallmans var väl lite mer på skoj, såg inte mig själv som en showartist, jag var mer för det konstnärliga då, balett, Martha Graham etc... Men jag tänkte att det fick bli en erfarenhet extra, så jag körde.
Dans delen gick kanon, satte tre piruetter här och höga attityd hopp där, full rulle. Klart och betalt:-)
Sedan till sången...hmmm var väl att inte min starka sida tänkte jag så jag tog det med en klackspark, och jäklar vilken spark det blev.
Peter Björk, en av producenterna för wallmans frågade om jag sjungit i mick förut, nej sa jag, bara en gång, full som en kastrull i en chartrad buss hem från midsommar i Lysekil...
Han skrattade hjärtligt och efter jag sjungit sa han att jag var den största talangen han sett på audition idag. Jag var så lycklig. skuttade hem.
Tänkte..kanske? kanske får jag DET jobbet som alla i min klass vill ha, och ALLA i musikal klassen... men vågade inte tro, vill inte bli besviken.
Samma dag som Peter Björk ringer mig och säger att jag fått jobbet på Wallmans som sångare och dansare ringer de från Kungliga Operan: Stipendiet är mitt, 25000kr att studera dans i NY för, samma dag får jag också veta att en plats i ett balettkompani i Rumänien är min... jag skojar inte ALLA BESKED PÅ SAMMA DAG!!!!!
Lyxproblem men ack så svårt.
Jag fixade så att jag kunde ta ut stipendiet i två år, tackade nej till Rumänien hade faktiskt en inflammation på hälsenan som var tvungen att läka så kunde inte stå på tå ändå på ett par månader:-(
Packade väskorna och mamma körde mig till Stockholm!
Jag skulle bli en artist!!!
Min resa med Wallmans började, en underbar resa jag varje dag på väg till jobbet tackar för. Jag har lyxen att få jobba med det jag älskar. Jag har fasiken jobbat häcken av mig för att ha den lyxen, det jobbet jag gjort ar varit allt annat än lyxigt.
Som mamma sa när jag berättad att jag ibland tänker, varför har jusst jag sån här tur att jag faktiskt får jobba med detta?
"- Älskling, som du slitit, som du gråtit, som du kämpat, du är värd detta nu så njut"
Så här kommer lite moral:
Kämpa och slit, ha drömmen levande, offra lite, det är värt det.
Japp, så är det, inte svårare än så.
Jag har också så många fler historier om ämnet, och om alla auditions, komiska, hemska, underbara... det kommer mera....en annan dag.
Kram på er, ses snart
/värme I
Folk håller i slantarna ( förutom de som antingen varit så duktiga och sparat lite pengar och inte brännt upp dem på kallingar till brosan i julklapp utan passar på och reahandla istället eller varit så smarta och faktiskt önskat sig pengar i julklapp).
Hela landet går i ide efter nyår känns det som, spargrisen är tömd efter jul och plus att vi faktiskt har svåra tider nu enligt analytikerna.
Men sen jag började jobba i showbuisness har det varit samma sak år efter år. Man går inte på musikaler, galor, restauranger och shower nu i onödan för att unna sig utan stannar hemma, sparar och leker med julklappar (t.e.x ett Xbox 360 som killen min knappast kan slita sig ifrån)
Allt detta resulterar alltså i att jag har ett par dagar ledigt, en vecka närmare bestämt
Så de där härliga smarriga historierna om vad som händer på fd svenskateatern/bordellen/ och jazzklubben numera Wallmans salonger får vänta lite.
Så idag knatade jag iväg till Arbetsförmedlingen Kultur på söder, tänkte utnyttja det lilla som finns kvar av hjälp för oss konstnärer...
Jag har ju ändå en slags oönskad ledighet den här veckan som jag har rätt att få ersättning för.
Får alltid lite obehag av Arbetsförmedlingen, även om det måste vara stans härligaste arbetsplats rent fysiskt inom gengern kontor, ligger så vackert i Munchen Bryggeriet med utsikt över riddarfjärden och hela stan.
Men att gå dit känns lite tragiskt, men så är vår bransch, man har jobb ett tag sedan söka nytt, inte som alla andra människor, som har ett jobb i fem år, sedan söka nytt om man vill, nej nej ständig magknip. Men tjusningen man får när de ringer upp en efter audition och säger att man får jobbet är obeskrivlig!!!
Men hur som helst, där satt jag och övertygade kvinnan att jag inte är arbetslös så inget mer jobbigt handldarmöte behövs, bara att jag då och då jobbar lite mindre, ett brett leende och sedan var saken klar, måste bara skicka in tonvis med papper till A-kassan. För att sedan kanske få någon tusenlapp ( allvarligt är det värt det? all tid jag lägger ner? hur mycket är min tid värd i pengar? hmm... tål att tänkas på, egentligen)
Hon rullar upp och ner på datorn hela mitt förflutna inom jobb och utbildningar... tänk vad tiden går...
För inte så länge sedan stod jag med vita inte så smickrade trikåer och en pytteliten svart gymnastikdräkt och svettades i full fart med tondyer och developeer. Musklerna krampades och en smått tokig Rumän till lärare satt och ropade på oss från sin pall framme vid spegeln att lyfta benen högre och snabbare. Klockan var 08.30, platsen var Balettakademien i Göteborg, siktet inställt på ett mål: JAG SKA LYCKAS!!!
Jag växte upp med filmen "FAME" under kudden och sedan när jag blev lite äldre också som serie varje morgon innan skolan.
Jag tävlingsdansade på högsta elitnivå och var med i landslaget ett tag, samtidigt som jag skulle ha MVG i alla ämnen och åkte fem mil efter skolan för att träna balett i staden närmast byn jag kommer ifrån, JAG SKA LYCKAS!!
Gymnasiet fortsatte väl i samma bana, dans, MVG, dans...
Firade inte studenten, hade intagningsprov på Balettakademien i Göteborg dagen efter. så istället för skumpa och party var jag hemma, åt pasta drack vatten, lade mig tidigt, ladda!!
Gick skit bra, kom in som ordinarie och har nog aldrig varit lyckligare. Jo jag kan minnas en annan gång jag varit lika lycklig. Min första danslektion, sprang hem till mamma som satt i soffan och stickade, lade huvudet på den stora magen med min lillebror i o sa: jag vill alltid dansa mamma.
Balettakadmien blev som att springa rakt in i en vägg...
MY LORD!!
Tror alla kan tänka sig hur tufft det kan vara...multiplicera det med 1000 så kanske vi närmar oss hur jobbigt det faktiskt var.
Schemat:
08.30-10.00 balett. 10.00-11.30 jazzdans. 11.30-12.15 lunch 12.15 uppvärming. 12.30-14.00 modernt. 14.00-15.30 tåskor.15.30-16.00 step.
Efter de otroligt fysiska och tuffa timmarna iväg till frivillig sånglektion. För man måste ju söka jobb med sång också, att vara skit grym dansare räcker inte:-)
Jag kom med ganska bra grunder till BA som vi kallar Balettakademien i Götebrorg *i stockholm kallas Balettakademien för Ackis.
Men för att få ihop klasserna fick lärarna radera bort allt vi lärt oss innan och starta om oss kan man säga. svårt för mig hela första året speciellt när det kom till baletten... Jag hade koll på läget och blev otålig, men höll ut och priset fick jag sedan i trean när jag tilldelades Kungliga Operans stipendie, då var allt slit värt.
Alla var så duktiga också, jag kom ju från ett ställe där jag en gång var bäst på dans och så gjorde säkert alla de andra 30 som gick i min klass. '
Ni kan ju tänka er, 30 tjejer i 18-24 års åldern, många osäkra, tävlingsinriktade, vassa armbågar och tuff attityd, inte alltid en harmonisk vardag som ni kan förtså.
Men vi blev också en slags familj, alla hittade sina platser och jag har nu märkt när man jobbar professionellt att jag jobbar så mycket hellre med människor som gått yrkesskola som BA eller liknade än med någon som inte har det.
Man lär sig så mycket mer än danstekniker och dansteg, man lär sig teamwork, att se hur andra människor är, att vara flexibel och att kunna forma sig i en grupp och passa in var man än hamnar, det är GULD VÄRT!!!
Tre år på Balettakademien allstå, tre fantastiska år, som jag aldrig skulle vilja vara utan.
Sedan full fart iväg på auditions... Gjorde allt från audition på Kullbergs Baletten till musikaler och wallmans.
Wallmans var väl lite mer på skoj, såg inte mig själv som en showartist, jag var mer för det konstnärliga då, balett, Martha Graham etc... Men jag tänkte att det fick bli en erfarenhet extra, så jag körde.
Dans delen gick kanon, satte tre piruetter här och höga attityd hopp där, full rulle. Klart och betalt:-)
Sedan till sången...hmmm var väl att inte min starka sida tänkte jag så jag tog det med en klackspark, och jäklar vilken spark det blev.
Peter Björk, en av producenterna för wallmans frågade om jag sjungit i mick förut, nej sa jag, bara en gång, full som en kastrull i en chartrad buss hem från midsommar i Lysekil...
Han skrattade hjärtligt och efter jag sjungit sa han att jag var den största talangen han sett på audition idag. Jag var så lycklig. skuttade hem.
Tänkte..kanske? kanske får jag DET jobbet som alla i min klass vill ha, och ALLA i musikal klassen... men vågade inte tro, vill inte bli besviken.
Samma dag som Peter Björk ringer mig och säger att jag fått jobbet på Wallmans som sångare och dansare ringer de från Kungliga Operan: Stipendiet är mitt, 25000kr att studera dans i NY för, samma dag får jag också veta att en plats i ett balettkompani i Rumänien är min... jag skojar inte ALLA BESKED PÅ SAMMA DAG!!!!!
Lyxproblem men ack så svårt.
Jag fixade så att jag kunde ta ut stipendiet i två år, tackade nej till Rumänien hade faktiskt en inflammation på hälsenan som var tvungen att läka så kunde inte stå på tå ändå på ett par månader:-(
Packade väskorna och mamma körde mig till Stockholm!
Jag skulle bli en artist!!!
Min resa med Wallmans började, en underbar resa jag varje dag på väg till jobbet tackar för. Jag har lyxen att få jobba med det jag älskar. Jag har fasiken jobbat häcken av mig för att ha den lyxen, det jobbet jag gjort ar varit allt annat än lyxigt.
Som mamma sa när jag berättad att jag ibland tänker, varför har jusst jag sån här tur att jag faktiskt får jobba med detta?
"- Älskling, som du slitit, som du gråtit, som du kämpat, du är värd detta nu så njut"
Så här kommer lite moral:
Kämpa och slit, ha drömmen levande, offra lite, det är värt det.
Japp, så är det, inte svårare än så.
Jag har också så många fler historier om ämnet, och om alla auditions, komiska, hemska, underbara... det kommer mera....en annan dag.
Kram på er, ses snart
/värme I
Så här kan det se ut i en danssal:-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar