Värden från Hell

Det bästa med att ha en blogg är att man kan blaja ur sig allt och vad man vill.
Wallmans kanske känner lite si så där till att jag bloggar, förstår det men jag försöker inte ställa till något.
Jag skriver bara om vad vi gör, om vi repar och om gäster och upplevelser Det är mycket jag lämnar kvar på adressen Teatergatan 3 med omtanke för mina fina kollegor som jag älskar nästan på ett moderligt sätt och inte tar med mig till bloggen.

Linda Norrgård var showkapten förra året och nämnde ibland att hon kände sig som en mor och vakade över oss. Då tyckte jag hon bara mopsade sig och hade ev äggstockar som skrek eller något. Men nu vet jag vad hon menar.
Man blir så involverad i alla artister.
Man får veta hur de mår på alla plan, om de inte kan komma på rep och vad det beror på.
Jag känner med dem och för dem alla så mycket.
Mitt jobb är att hålla ihop showen och det är människor jag jobbar med.
Har fått höra att jag är lite för snäll ibland. Men då säger jag, nej det är jag inte, men jag har medkänsla och empati. Jag behöver inte vara en elak, tuff och hårdhudad chef för att få respekt.
Vill aldrig höra att: inez var en mini Hitler som showkapten. Fy vad hemskt.
Men sedan såklart det är tufft att behöva ge notes, ryta ifrån och vara lite hård men rättvis ibland.

Jag nu kom jag av mig lite... Jo, jag älskar alltså mina kollegor väldigt mycket, var och en av dem. Så skulle aldrig hänga ut dem i min blogg.
Men gästerna däremot!!! Dem kan jag allt hänga ut massor och särskilt idag efter den här rent ut av skit kvällen!!!

Hade två sällskap, det ena var från ett företag som säljer mat och har ett skit töntigt namn som påminner om en katt...
Det andra vettifasen vad de kom ifrån, jag frågade men då jag frågade som resten av kvällen fick jag inte ett enda vettigt svar från dem.

De var helt fruktansvärda faktiskt. Förutom två av dem, whiskey mannen som heter samma som vår pianist och söta tjejen bredvid, resten...fy för er.

Redan från det att jag presenterade mig var de otrevliga, de körde lite på "the silent treatment" grejen. Medans företaget med kattnamn var lite bullriga och bonniga, satt aldrig vid bordet och var för osäkra för att ge en endaste komplimang.

"silent treatment gänget" velade som fasen med första dryckes beställningen, tillslut fick jag en beställning av dem.
Jag har serverat länge och stöter därför nästan aldrig ihop med sånt här. För jag brukar "styra" mina gäster in på hur jag vill ha min kväll. Men dessa gick bara inte.
De velade: " ska vi ha en flaska vin? eller glas? öl kanske? få kolla på vin listan igen! Nä jag ska ha öl! Hon och jag och han ska dela på två flaskor, eller? ska vi ta tre glas istället?" nej men allvarligt! Så här fortsatte det.
Till slut sa jag att jag hämtar lite vin glasvis så får ni forska lite runt vilket vin ni vill ha till varmrätten senare, vi börjar alltså så här med varsitt glas!(?).

Inga protester hördes så jag tänkte " deal".

Efter öppningsnumret började all skit:

Ena kvinnan: "alltså vi ville ha en flaska vin, inte glas... men så blev det ju tydligen inte..."
(ja men ni kunde ju aldrig bestämma er så jag tänkta innan jag gick på ett nummer och är borta från er ge er varsitt glas så ni slipper sitta utan något alls att dricka i tjugo minuter, men förlåt det var visst fel av mig, grrrrrrr)
Värden: " oj vilken energi du hade, du verkade jätte säker på scenen, mycket säkrare än här, märks att du gillar stå på scenen bättre än servera" ( kollektivt skratt utbröts)


Nu är det så att jag tar ingen skit.
Så jag sa:
"eh, jaha, antar att jag ska ta det som en komplimang, men måste faktiskt säga att jag har serverat i sex år och älskar det. Har full koll på mitt yrke och brukar lära upp andra inom servering. Jag tycker faktiskt att ni verkar osäkra själva. Ni verkar ju inte alls ha koll på vad ni själva vill dricka eller vad ni ens tycker om...så vem är osäker här egentligen?"

När man blir tvungen att ryta ifrån så där har man oftast fått med sig dem på min sida efteråt.
Men jag borde faktiskt, ska jag erkänna efter mina år i branschen läst dem och förtått att de var för ointelligenta att ta till sig min mot replik.
Så silent treatment fortsatte.

Förutom whiskey killen och tjejen bredvid, de var trevliga.

Betalningen:
Såklart skulle de betala var och en för sig.
De kom överens om att betala 700kr var, snyggt tänkte jag. Hade utsätt chefen att vara kassa ansvarig och se till att ingen glömde betala.
Skulle jag aldrig gjort. Han verkade verkligen hata mig. Inte bara för vad jag ska komma berätta för er.
Men hela kvällen var han dissig mot mig. Gjorde jag tummen upp och frågade om allt var bra, hånade han mig, och frågade varför skulle det inte vara det. Då svarade jag: det är säkert bra med dig men jag sysslar med service så ville bara försäkra mig om att allt var ok och att ni inte var törstiga.
Ni fattar vad jag hade med att göra va?

Nu till betalningen.
700 kr var alltså.
Då tar pucko-chefen alla kort av sina kollegor och säger, jag tar hand om det här,-" Irine ( det var tydligen jag) dra 680 kr på varje kort."
Då säger någon, va? var det inte 700 kr?
Han puttar bort henne och ber henne att sätta sig och säger att han ska fixa det här.
Alla betalar 680, utom han, han betalar 600!!!

Sedan frågar någon i sällskapet, fick Inez dricks nu? Vi hade ju räknat med det på 700 kr!
De frågar igen och han säger:"- ja, Iris är jätte nöjd ( nu hette jag Iris, fattar ni vilken psykopat) De fortsätter: ja men har hon fått någon dricks av dig? Vill ni ge henne dricks får ni ge själva svarar han då. Men då har ju alla redan lämnat in sina slippar...
Jag kan inte hålla mig utan sticker ut huvudet och säger högt inför honom så hans kollegor hör: Ja för det första heter jag Inez som er chef inte fått med sig (blänger med mina stora svarta ögon i hans små fula grå-blå) och för det andra har jag fått 47 kr i dricks, det var vad som blev över.
Så jag är verkligen JÄTTE nöjd.
Jag ser hur de blir skit arga på honom och de börjar sticka till mig sedlar.

Jag bryr mig inte om dricksen här, verkligen inte.
Men jag kan inte förstå hur man kan göra så.
De/han har inget de kan klaga på, inget! Jag var hela tiden trevlig och brydde mig om dem och så.
Han hade väl något han behövde få ur sig.
Tyvärr var jag måltavlan för det ikväll. Den lilla tjejen. Men tycker han borde förstått redan vid min mot replik i början på kvällen att jag var fel tjej.
Hur som helt fick han stå och skämmas inför sina kollegor och det var allt som jag behövde för att sätta punkt för kvällen med dem.
Men men.
Detta är att jobba i service yrket.
Jag vet det och jag har fruktansvärda historier i bagaget då det gäller otrevliga människor på Wallmans. De värsta historierna har jag från Wallmans Oslo...
Fulla norrmän från Bergen är inte alls roliga att servera kan jag säga.

Måste slutligen säga att jag gjorde många fel enligt det goda värdskapet ikväll. Jag vet det och kan skämmas lite för det.
Men gränsen att vara service och "den större männsikan" och att ta skit är faktiskt hårfin.
Jag är ingen sådan där servitris som måste skydda mig själv och förklara mig inför gästerna typ: -"Jag har bara två armar etc.." det suger tycker jag, man ska inte behöva dra sådana kommentrarer till gästen om man haft en bra kommunikation med dem.
Men känner man att man blir psykiskt misshandlad får man faktiskt skydda sig från slagen.
Tror det var det jag gjorde. Höll min gard.

Annars showmässigt gick kvällen bra.
Glad att melodifestvals medverkande var tillbaka och vi har haft riktigt bra stämning


ha ha!
Vi ses imorgon, kommer ha fantastiska gäster då:-)

Pöss I