e jag helt GALEN, eller?

"-Ok ok ok ta det cool, jag ska skriva inlägg oftare"

Så låter det när jag försöker lugna Åsa och Daniel Fridberg med fler som har blivit, ja jag skäms så mycket över att behöva säga det, men: de har blivit Showbizz Blogg beroende!!

Det är förskräckligt, inte nog med att jag pratar med dem om showen, om sminket, om alla frågor de har, jag ger dem svar, jag guider dem på jobbet varje dag och står stadig som en bärade balk. En äkta kapten som styr skutan frammåt :-)
Man tycker ju att de borde tröttna på min gälla stämma, men ack nej.
de är som barn som fått sitt första socker: DE VILL HA MER!

Så mina kollegor, ärade bloggnarkomaner och Åsa. Här kommer den:

E JAG HELT GALEN ELLER?
made by showgirl 2009-02-05

Anledningen till min hypotes är följande:

Kommer hem efter en "vanlig" dag på jobbet.
Öppnar dörren till min underbara lägenhet i ljuvliga Fredhäll.

I vanliga fall möts man av följande dofter då vår lägenhet förtfarande är ganska nyrenoverad och nyköpt: ( +att jag kan ha sveriges bästa luktsinne, reds anm)
*Nymålade väggar *nyuppsatta tapeter ( ja ni fattar hur det luktar, ja, bra) *Nylaggt ekgolv *färska rosa fina tulpaner *några lavendel värmedoft ljus

Ja ni förstår underbara "hemma" dofter jag vant mig vid.

MEN INTE IDAG INTE!
Min underbara sambo hade lagat lite mat till sig själv medans jag jobbade. Och han måste akut blivit dvärg och inte nått upp till knappen på fläktkåpan, knappen som sätter igång fläkten.
Och i sin akuta dvärgsyndrom måste han också trott att det varit dimma ute som smygit sig in via fönsterkamrarna. En dimma som luktar makaroner och köttbullar och som påminner om: MATOS!
Kanske den värsta odören direkt efter fotbira som har i sin tur i hälarna surströmming.

Nu är det så att hade man haft ett vanligt kök hade man kunnat stänga dörren och öppnat fönstret så hade ju lukten försvunnit
Men nu är vi så coola så vi har ett hem där kök, vardagsrum, hall och sovrum går ihop utan dörrar. Hur fan tänkte vi när vi köpte den? Fast iofs så visste inte jag då att min sambo var som superman, kunde ändra sig som en kamelont, fast dock blev han dvärg som hatar fläktsystem istället för en muskelknutte med sexpack man kan drunkna i...

SÅ alltså, det stank i mitt hem. Och många som kommer träffa mig med ytterkläder en tid framöver kommer också få lida lite. Men det är inte mer än rättvist, lol.

Detta är inte det som får mig att misstänka att jag är smått galen, tokig. Inte att jag verkligen hatar matos så att jag väljer att delge alla mina hungriga läsare om det, nej nej.
Det som får mig att fundera över den saken är:

När jag öppnat alla fönster på vidgavel i februari, -7 grader med fullt tickande element som pumpar ut ännu mer värme då ( sorry, ja jag vet, miljöbov, men ni ska veta att jag både pantar och sorterar glas) sätter jag mig ner i sängen, blundar och njuter.

Jag njuter och drömmer mig bort till sommaren. Galet #1= det strömmar alltså in minus kalla grader, jag är bara insvept i en vit frottéhandduk . Galet #2= Jag njuter för att jag hör ljudet av bilarna som åker på och av Essingeleden!
Där har vi det!
Jag fick sommarkänslor som bara den.
Vi flyttade in här på sommaren, så många lyckliga minnen.
Och då har man ju alltid dag som natt fönsterna öppna. Då strömmar ljuden av bilar, buller, ambulans syrener och däck mot brofästen in. Så också nu, och de ljuden fick min kropp att skapa endrofiner åt en hel indanstamm.

Då tänker jag:
Vad fan hände med mig? Jag brukade få samma känslor och fågelkvitter från träden, barn som leker i sandlådan utanför fönstret i villan där jag växte upp, småbåtarna som tutar på varandra i sundet vid sommar stället etc...
Jag är ju för fan egentligen skosmulle ju.
Men nu blir mina glädjeämnen:
Bilar av och på essingeleden...
Är det nu man börjar inse att stadslivet är helt åt fanders? Ska man dra då? Vart?
Vad vill man egentligen höra när man öppnar fönstret?
Fast jag trivs ju skit bra här...

Ja jag vet inte men jag vet att galet var det vart fall.

Nu ska jag sova.
VÄRME I