ha ha gillar det här. Det ser ut som ensemblen tillber mig, ha ha ha men i själva verket repar vi ut Allan som ska bli pappa i dagarna.


Öppningen:

Pianot rullas ut av roddare och henke.
Q sjunger X del, gör om koreografin i "no no no" delen
Å och min del är som vanlig, kolla/lyssna lite stämmor bara
L:s "jump" del, ingen dans, killarna hänger bara
Någon måste dra pianot till vänster, vem är "ledig"?
Någon/några måste säkerhets låsa pianot, vem har en hand ledig?
Någon måste hjälpa daniel upp på pianot
J får improvisera två dans delar utan D
Vem kan dra pianot till vänster med D på?
Fylla luckor i nästa del
Hålla två lag stumma på "presto......" innan Å börjar
F får presentera D ist för X

Så här ser mina noteringar ut, och detta är BARA ETT nummer.
Jag har 9 nummer till att fixa med.

Nu undrar ni vad all den här grekiskan är till för...
Jo så här är det.

Jag använder andra namn nu så ingen råkar ut för över exponering och som jag skrev i förra inlägget: Vissa är rädda för oss bloggare och vår ärlighet= demokrati och yttrandefrihet!

Allan skall bli pappa i dagarna. Vi är så gott som klara och har repat ut honom för länge sedan.
Alla har på eget ansvar att kolla upp vad de ska sjunga och dansa för honom och att själva t tag i de rep de behöver. Såklart hade alla inte gjort det så i går blev väl vissa panik slagna då Allans fru ringer och säger att det är tre minuter mellan värkarna.

Detta hade varit cool om nu inte Håkan är sjuk... och Dag ska vara med på melodifestivalen och drar idag.

Helt plötsligt hade vi bara två killar kvar...

Tillslut fick jag veta att Håkan tänkte komma och jobba för han känner sig bättre, vilken jädrans tur säger jag bara.
Men ändå, fortfarande två killar borta.

Så jag håller nu alltså på med att sätta ihop showen på två killar borta.

Dock var det falskt alarm så Allan kommer inte bli pappa idag, men man vet inte, kanske inatt och då står vi i samma gröt igen.

så nu gör jag två olika "back-up" shower som ensemblen ska muntligt få ta del av på mötet ikväll.

hua hua hua jag har migrän.

Extra spicy blev det när jag upptäckte att min underbara sambo tagit det sista javat...
Alltså, jag hatar när man inte säger att man tar det sista. För jag som jobbar skiten ur mig varje kväll vill inte behöva gå och handla på morgonen. Kroppen känns som en 90 årings efter en kväll med 4.5 h servering, dans, sång, stress, bara tallrikar, lyfta bord och stolar...
Varför har män så svårt med framförhållning?
Och varför ska deras sockar "mogna" på golven efter en härlig dag i ett par sunkiga sneakers?
Ahhhhh
Men antar att det är som i den där "match-making" reklamen:
" Man saknar någon som inte går ut med soporna när man inte har en som inte gör det..."
Underbart!

Nä nu skall här fixas med showen, kommer gå galant, har världens underbaraste ensembel att jobba med.
Satt faktsikt på bussen och tänkte hur fin energi vi har i år.
Det finns ingen ibland rolig, och ibland jobbig ironi. Vi skämtar inte om varandras svagheter och trycker inte på ömma punkter.
Den sortens humor har jag nämligen inte mycket till övers för. Kan vara rolig ibland men då får man inte vara trött och pressade som vi ofta är för då är inte hjärnan mottaglig och behandlar den sortens humor mer som kritik.
Vi har ingen sån stämning, skönt.
Jag tror de flesta verkligen hjärtligt gillar varandra, till och med varandras svagheter respekteras.
Eller så stannar sånt hemma och det uppskattar jag hur mycket som helst.

Puss på er vi ses snart
/I