KAOS!!

Ha ha! Jag hade några minuter över i logen mellan nummer och då blir jag rastlös och dampig så jag brukar hitta på hyss:-) Oftast brukar jag hänga fast eller knyta ihop mina kollegors scenkläder eller så. Men igår tog jag på mig lite olika kläder från olika kollegor, det snyggaste från alla liksom, he he he he ! ( detta var innan KAOSET bröt ut )



I två dagar nu har jag inte haft gäster utan bara gjort showen.
Tog det beslutet tillsammans med platschefen.
Har ju som bekant hostat så otroligt mycket nu i två veckor så mina stämband höll på att ta stryk, och att prata med gästerna är hundra gånger jobbigare för stämbanden än att sjunga.
Man måste överrösta bakrundsmusiken OCH skrika på de som inte lyssnar.
Plus att direkt efter, eller till och med i ett nummer när jag får upp pulsen hostar jag oavbrutet.

Nu har jag vilat lite och mår mycket bättre, ÄNTLIGEN!

Jag ska absolut på mina läsares önskan skriva mer om Wallmans, hur man får jobb där, hur mycket vi repar, vad som förväntas av oss, vart det leder i karriären etc...
Håller på att knåpa ihop ett lite längre inlägg om det, kommer till helgen.

Jusst nu är det KAOS på jobbet. Igår var en helt hysterisk kväll.

Det börjar med att Henke känner sig krasslig, tappar rösten och kan inte sjunga mer. Sedan känner Åsa av sin röst som krånglar, så samtidigt som jag börjar fundera ut lösningar kommer Daniel upp till logen och meddelar att Helmut har skadat sig.
Helmut jobbar på den "andra" scenen som mest servitör men han är delaktig i alla nummer så gott som ändå.

Väl där börjar vi tillsammans fundera ut lösningar utan Hemut i "ABBA" numret.
Alla måste vara överens där inne. På stora scenen tar jag alla sådana beslut som oftast jag redan diskuterat och löst tillsammans med producenten
Men på lilla scenen är allt så mycket mer sårabart.

Tillslut gav jag Helmut ett val, ska vi köra numret eller inte, han sa då nej. Han hade trots allt någon stor klump i ljumsken som stack ut som ett litet horn och gjorde vansinningt ont.
I alla hysteri och stress var jag tvungen att springa iväg till stora scenen där mitt nummer snart skulle gå på.

När vi var klara med numret var det nya besked, nu skulle Helmut köra ändå, så jag fick springa iväg och meddela alla inblandade. Oh my lord vilken pers!

Allt löste sig och jag är aldrig direkt orolig för alla är så proffsiga jag vet att de täcker upp för varandra på scenen.
Det var någon ansvarig som undrade "hur gör ni i finalen utan helmut då"? Alltså, är inte orolig som sagt sa jag, de är så jävla proffsiga så jag litar på dem.
Vi är ju alla proffs som har jobbat många år på olika scener och jusst sådant här har vi utbildning på, att kunna lösa saker improvisera.
Och om jag som är ansvarig för showen inte är orolig så behöver ju absolut ingen annan heller vara det, BRA VA!?!

Daniel sa till mig efteår: fattar inte hur du orkar, jag skulle aldrig orka vara showkapten.
Hi hi jag gillar ju att lösa saker så det är bara roligt.

Nu ska jag ha möte med platschefen, vi måste lösa lite rutiner om sånt här dyker upp igen.

ses snart, kram I

En liten "mini" show av Fernando, mitt i all tumult bukar han bli sugen på att lätta på stämningen:-)