Skit oxå

Nä, fy, usch, blä och attans bananer också.

Ni förstår nog...

Gjorde den absolut sämsta audition i mitt liv och vill jusst nu bara sjunka under jorden som en rutten äppelskrutt:-(

Någonstans i min feberyra, mina possitiva tankar och höga ambitions nivå hade jag ställt in mig på att det här kommer gå vägen ändå.

Men jag måste verkligen börja bli realist. Tänka klart. Börja lyssna på min kropp och INTE pressa den lika långt som jag kan pressa mitt psyke.

Nu har jag jobbat två veckor med förkylning, infekterade astma lungor som bubblar, pipper och rosslar till varje gång jag andas.
Jag har jobbat med feber, sträckning i hamsting som en följd av att jag inte kunnat värma upp då jag varit sjuk och har hostat mig igenom varje sånginstats på kvällarna.
Och idag kom svart på vitt: Jag klarar inte mer.

Det börjar med att jag höll på att bi tokig på pianisten, han förstod inte alls mig eller mina noter. Ett tag gav jag faktiskt nästan upp ch slog huvudet hårt i bordet bredvid av frustration.
Vid ett stick i min låt frågade jag honom om han verkligen spelade rätt, så visade det sig inte varit. Han erkände att han sög jusst där.
Jag förstod inte resten men stämbanden mina klarade bara inte av att hålla tonerna och därför gick även resten åt fanders.

På scenen hörde jag inte pianot i montorn vilket också ställde till det och ljudet som jag annars nästan aldrig klagar på var faktiskt, skit.
Lät som om att jag sjöng i en burk utan klang eller djup.
Vilket efter mig sedan fixades till men för min del var det för sent.

Nä jag gjorde bort mig, totalt.

Jusst nu mår jag skit men man måste väl ner i avgrunden ibland för att kunna njuta och uppskatta ljuset igen.

Jag ska äta lite, dricka te och inte fundera mer på mitt livs värsta audtion.

Blääääääääää

suck
I