Gastroskopi!

Ja idag var dagen D.

Jag säger det rakt ut så är det sagt. Gastroskopi var det värsta jag någonsin varit med om.

Så funkar det:

Först fastar man i sex timmar innan. Inte ett glas vatten för ens förtäras för vid kräkningarna man garanterat får av att ha en meter slang ner i svalget kan göra att man kvävs av det som kommer upp i sådanafall.
Fastan gjorde mig inget, alls.

När jag kom till sjukhuset fick jag först träffa en sköterska.
Hon sprayade en slags tandläkarbedövning i halsen. Jag fick typ liknande en gång när jag åkte in till akuten med magsåret. Det känns helt enkelt som det gör när man får bedövningssprutorna hos tandläkaren, fast nu i hela munnen och svalget.

Läkaren satt och pratade lite med mig innan. Alla mina symptomer tydde på magsår redan men han sa att vid 27 års ålder har man sällan inte magsår. Mycket ovanligt.
Men har man kräkts blod två gånger och smärtor som liknar starka mens smärtor i ryggen är det ganska uppenbart.

Sedan börjar det.
Man får bita i en slags tratt för att inte tungan och tänderna skall skadas av instrumentet
Man ligger på sidan och sköterskan började, redan innan det blev smärtsamt gullade och tröstade hon mig...Skit konstig grej, precis som att säga till ett barn innan den har smakat på maten, "du gillar inte morötter", klart som fan man inte kommer gilla morötter, och om min trygghet denna gången inte var föräldrar så var det sköterskan, som sa på ett sätt åt mig redan innan det började "detta kommer bli hemskt" hmmm...(ps I lover morötter ds)

Förutom det lite överdrivna gullandet var hon och läkaren underbara! Jätte fina och jag kände mig trygg.

Sedan för de in den långa slangen med en lampa på (ett chip) de för in den i munnen ( oj, lät nasty, sorry) och ber en svälja, då skall den åka ner i magen.
Detta var helt OK för mig. Och andningen gick jätte bra.

Sedan började helvetet.
Förlåt ordvalen.

Först upptäckte de att jag hade något knas med övre delen av magen.
Sedan tog de slangen längre ner, blåste upp magen och tog ett slags prov. Då började det göra riktigt ont.
Jag började ulka och kräkas.
Sedan förde de den ännu längre ner, och nu sa doktorn något som jag uppfattade: ett sår, mmm ok, måste gå längre in."
JAg kände hela tiden var han var med lampan, kändes som om den stack ut genom magen.
När han nu gick längre ner var han alltså tvungen att putta på den genom ett litet hål som pga magsåret var svullet och irriterat
Detta gjorde så vansinningt ont.
Jag fick så mycket ulkningar och panik så jag försökte ta tag i slangen och började dra i den.
Jag ville verkligen bara få ut slangen ur min kropp.
Allt i min kropp gjorde så. Magen gjorde allt för att kasta upp det främmande föremålet och likaså mina armar.
Men sköterskan fick turligt nog tag i mina armar och sa mycket allvarligt åt mig att INTE röra instrumentet Det skulle bara bli värre om jag själv försökte få bort det.

Fy börjar gråta när jag skriver om det. Så antar detta är nyttigt att få ur mig...

Sedan började han långsamt dra upp det, tog några prover på vägen och oj vad jag kräktes.
Jag grät och skakade.

När instrumentet eller mer som det kändes struprännan var uppe hade jag ingen bedövning kvar, alls.
Mycket märkligt för de sa att den kunde sitta var i upp till en timme/halvtimme efter.
Jag antar att jag fått förlite smärtstillande.
Plus att läkaren förklarade att det pyttelilla hål som de var tvungna att föra in slangen i var så svullet och att det berodde på magsåret och att det gav mig smärtor. No shit shelock!



Sedan förklarade han allt.
Kändes så skönt att det jag faktiskt befarat var sant.
Hade ett relativt stort magsår innan tolfingertarmen.
Och något problem med övre delen av magen men det skulle tydligen inte gå att fixa...Något man bara har som man får leva med. Kul:-)

Så nu skall jag äta antibiotika tillsammans med magsårsmedicin.
Sedan skall jag bli frisk.

Just nu mår jag sjukt illa, har jätte ont i magen. Och vill sova hela tiden.
Kanske inte så konstigt att det gör ont med tanke på att jag haft en slang med en lampa på i ett öppet sår i magen... buhu stackars mig lite idag faktiskt

Men nu jävlar skall jag bli frisk, om en månad exakt har jag tänkt!