Vad lite man vet...

Festligt hos Lena igår.
De som kunde drack rosé vin.
Jag uppskattade alkoholfri cider:-)

Innan vi gick till Lena mötte jag upp Cellan på Maritorget.
det var ngn slags manifestation med massor av Irakier. Tror jag...
Fy skäms för att jag inte fattade vad de var för något.
Men allt stod på arabiska så kanske inte så konstigt, de pratade och gjorde
utrop på samma språk.

Synd, blev nyfiken.
Förstod att de menade allvar för fyra stycken hade plakat på sig där det stod "hungerstrejkar" på..fy och hua.
Att vissa människor måste plåga sig själva för att bli tagna på allvar och få andra att lyssna på dem.
Jag är helt säker på att de ville gott och jag fick så starka känslor med dem.
De flyr från hemskheter. Deras familjer är kvar och de kämpar så gott de kan från vårt lilla plutt land.
Hoppas de kom en bit på vägen med det de gjorde igår.
Mitt gamla Amnesty hjärta bultade hårt.
Jag måste ta tag i det igen.
Börja skriva brev till länders regeringar för att få människor som blivit fråntagna sina rättigheter en möjlighet till en riktig rättegång och rättvisa!
Hjälpa till med alla möjligheter vi har här.

Kramar/ I