Sista kvällen!

Somnade 07.30 imorse!
Vilken kväll!
Jag vet inte om jag klarar av att beskriva hur magiskt det var igår!
Skall försöka.

Vi började dagen med mys middag, och den vanlig ceremonin med tal, presenter och känslor.
På Wallmans Stockholm har man en fin tradition med att dela ut bilder på oss från årets show.
Jag fick såklart min "sexy" pic:-)
Älskar den så blev glad!
Fick många fina ord av mina chefer.





Åsa med Martin och Anette. Och sin "piano-pic"


Jag hade gjort ett jätte stort kollage med bilder på...MIG, till dem ha ha! Som jag har fixat så att vaktmästaren hänger upp på deras kontor. Jag är ju mer eller mindre en inventarie där efter alla år.
Så skulle de sakna mig kan de bara kolla på kollaget. Varssååågooodaaa!!

Våra kära Producenter Ronnie och Micke gav oss fina ljus lycktor som presenter.



Jag och Åsa gav dem ett straff: de fick en bild på Daniel Fridberg som barn. Vi menar att han är ju deras älskling och nu får de ansvaret över honom efter oss. ha ha!

Sedan började det: Busen!
Vi så gott som slaktade varje nummer. Fast på ett charmigt sätt. Men folk som var och kollade sa att aldrig förr har man busat så mycket och att detta året var det roligaste att se någonsin, KUL!
Det jag var mest inblandad i var "fisk" grejen.
Åsa i ett nummer skall vara en slags diva, och hon sträcker bara ut armen så ger vi henne i omgångar en cigarett och ett champange glas. Hon tittar alltså aldrig på oss så hon vet ju inte vad vi tänker ge henne:-)
Igår bytte vi ut cigaretten till en jätte sparris som såg ut som en snopp och istället för champange fick hon en äcklig, rå, stinkande Strömming! Ha ha den blev hon så förskräckt över att hon kastade rakt i mitt huvud så jag stank fisk hela kvällen.
Åsa kom av sig och skrattade och vi också, och framför allt publiken!

Busen avlöste varandra och var sjukt galna.
Hasse Wallman himself kom in under Lill-Babs och skrattade hjärtligt åt att Annie bara hade underkläder på sig istället för kostym. TUR! ha ha!

Skrev ju igår att jag nog inte skulle börja gråta i finalen som jag gjorde förra året...men...NEJ, jag grät som ett barn.
Allt bara släppte.
Allt jag kämpat för det här året. Allt mitt slit för showen och mina kollegor. Det tuffaste mest turbolenta år i wallmans manna minne.
Varje gång något hänt och jag suttit timmar innan jobbet för att få ihop show, ringa runt, kolla med producenten, kolla med plats chefen, ringa artister etc...
Allt slit fick jag betalt för igår när HELA publiken ställer sig upp direkt efter sista slaget i finalen och hyllar oss.

Jag blev så rörd och glad för att vi hade världens bästa publik just igår.
Jag gråter nu när jag skriver detta för känslan var så UNDERBAR! Vilken härlig underbar avslutning för mina år på Wallmans i Stockholm.




Producenterna Ronnie och Micke kom upp på scenen och sa några väl valda, tackade av oss som skulle sluta extra fint.
Och när de berättade för hela publiken att jag skulle till Åre på Wallmans där i höst blev det ett jätte jubel.
Tror Alex falk var den största skaparen av det men tror norrmännen i publiken också hjälpte till en del;-)

Jag skrattade så i varje nummer, var spänd för att alla bus skulle gå enligt planerna och det var så mycket känslor att adrenalin depåerna var helt tömda så jag höll faktiskt på att svimma efter jag gjort kassor och innan jag fick något att äta. Kroppen spjärnande emot. Men gick bra när jag fick mat och lite socker i mig.

Sedan var det drinkar, mys, tårar, champange fram till 06.00 imorse.
Taxi killen sa godmorgon när han hämtade mig utanför wallmans, jag hade helt glömt av tid och rum och började ju asgarva... ha ha kändes som om att klockan var 01.00 kanske i min kropp.

Vilken kväll.

Micke och Ronnie:
tack för att jag fått jobba med er. Tack för att ni "sett mig" i den här showen och gett mig utmaningar och tagit fram min karaktär och roll i showen precis så som jag alltid drömt om att få vara på en scen.
Tack för att ni trodde på mig som showkapten och tack för alla de gånger ni sagt att jag gjort ett kanon jobb som det.
Ni är grymma.

Mina chefer Anette och Martin:
Tackar för mig. Ni är så himla goa. hur tufft det än kan vara har ni alltid tid för humor och skratt.
Tack goa ni!

Nu tar jag paus från WSS ett tag... ha ha ingen sa hej då till mig igår. För de räknar väl med att jag kommer tillbaka.
På ett eller annat sätt. Jo då.
Mitt hjärta kommer alltid vara på Teatergatan 3.

Nu skall jag bädda ner mig i soffan, stänga av mobilen så jag vilar rösten inför repen på onsdag.
Jag skall njuta med mina känslor från igår.

Pöss och kram /I