Trakasserad

Idag testade jag äta mat igen för första gången på en vecka.
Lagade torskfile i ungen med egen gjord panering av vitt bröd och koriander, ringlade över olivolja, strimlad ost och pressade över färsk lime, bredvid fisken delade jag en tomat, kryddade den och så fick den följa med in i ugnen.
Kokade färskpotatis med färsk persilja till.
BLEV HUR GOTT SOM HELST!!
Verkligen imponerad av mig själv.
Kanske var det meningen att jag skulle bli rejält sjuk i magen, så att jag lär mig laga nyttig bra mat!

Fick faktiskt behålla maten för första gången också på en vecka som en bonus liksom.

Med nya krafter åkte jag till Anna och repade ett disco nummer inför giget på fredag.
Gick ok, lite snurrig i huvudet efter en vecka på enbart blåbärssoppa. Men jag kämpa på.

På vägen hem hände något obscent och sjukt. Håll i er nu för det jag skrev på facebook var lite censurerat Här kommer hela handlingen:

Jag satt alltså i en tom vagn på tunnelbanan. En man går på vid Fridhemsplan. Han frågar mig om tåget åker till Bromma Plan. jag svarade att jag vet inte, tror det.
Då ville han hälsa ( med vänster hand, kom ihåg det till senare ) jag skakade hand med honom men ville helst inte, hatar att skaka hand med främlingar, har lite bacill skräck.
Sedan börjar han prata. Fråga vart jag kommer ifrån, vad jag jobbar med, om jag har kille, nu börjar min tillbaka ton bli kortare för alltid när skumma typer vill veta om man har kille är det något lurt.
Sedan börjar han berätta om att han träffar en tjej som är gift, att hon är 25 år, då säger jag: Oj vad ung hon är! Du är ju mycket äldre. Försökte styra bort honom för förstod att han ville komma någon var med detta.
Han sa att jag liknade henne och att han brukar ligga med henne och hennes man samtidigt. Och att många tjejer vill ha det så. Vill du ha det frågar han mig. Hon var på semester och han ville att jag skulle vara med dem istället.
Nu stannar tåget på Thorildsplan, en station från mig.
Jag sa: Nej verkligen inte, det är inte min grej och jag tycker inte du skall fråga en främmande person något sådant heller. Jag bli obekväm sa jag.
Då bad han om ursäkt. Skönt tänkte jag, skynda dig tåg, skynda dig tåg...
Han sa hela tiden att jag såg så himla bra ut, speciellt mina ben. ( hade korta shorts på mig, men allvarligt)
Sedan började han smeka sig själv och fråga om det var ok att han tittade på mig. Att titta får man ju, eller?
Då sa jag att det tycker jag inte, inte som du tittar nu. Du får andra att känna obehag fattar du inte det?
Oj då, sa han, det var ju inte meningen. Han börjar smeka sig mellan benen med höger handen innanför byxan alltså häftigare och börjar flåsa.
Jag reser mig illa kvickt upp och som tur var börjar tåget sakta in mot min station.
Precis när jag reser mig upp säger han:
Är det ok om jag tänker på dig när jag runkar ikväll?
Vilket jävla äckel va????

Usch ju mer jag tänker på det desto argare blir jag.
Som en vän skrev på fejjan, du borde klappat till honom.
Ja kanske det. Nu efteråt blir jag riktigt sugen på det.
Jag brukar aldrig bli rädd för folk som snackar med mig på bussar och så.
Men från och med nu skall jag faktiskt alltid ge kalla handen. Eller rättare sagt, inte ge dem handen alls. Och så tänker jag resa mig och gå därifrån direkt.
Trodde nog aldrig jag skulle trakasserad på det här viset faktiskt.
Har varit med om mycket på tunnelbanan.
En gång på ett natt tåg hamnade jag ofrivilligt i ett slagsmål, två slogs med knytnävslag och de ramlade över mig som satt på ett säta bredvid dem och jag drogs med ner i fallet och hamnade under dem, medans de fortsatte slå på varanda, ta stryptag och så.
Ingen gick i mellan för de slogs för mycket och jag låg underst och kunde knappt andas.
Fruktansvärt för jag kunde fått ett slag mot tinningen eller vad som helst för mitt huvud låg nästan jämte hans som var under den andra killen.
Detta hände för två årsedan, åkte aldrig natt tunnelbanan efter det.

Ja ja nu skall jag snart sova för imorgon åker jag till skärgården igen med Gala Alex.

P.s tvättar vänsterhanden en gång i kvarten med bakteridödande medel.

PÖSS / I