Bilden till höger är från den där fotograferingen jag stylade med min bästa vän och hon är den finaste, vackraste kvinna jag vet. Får lyckorus av bilden. Foto taget av Hanna.
Hejsan!

Sorry för dålig bloggin nu ett tag.
Men tror ni vet att det är lite tuffa tider i mig jusst nu.
Och kämpar jag inte med saker som sker runt omkring mig kämpar jag med influensan som visserligen håller på att lämna min kropp men hostar som en tok still, och sedan har vi ju pollen också... massa härlig gul pollen som envisas med att slinka ner i lite här och där och det nyses, klias, kittlas och roslas ordenkligt.

Ha ha när jag tänker på det går allt förutom min kärlek och karriär åt fanders jusst nu.
Min älskling och jag har det fantastiskt och vår kärlek liksom våren blommar. Karriären om jag nu så fräsigt skall kalla den, HA HA!, går helt nice åt rätt håll.
Har massa roliga projekt och kul att se fram mot.
Satte koreografin till video inspelningen klar idag! JIPPIIEE!!
För det projektet krockar jusst nu lite med all kaos omkring mig och framför allt med mitt heltidsjobb som tar...ja... heltidsjobb är ju jämt så ni fattar ju! Men jag har ett drömjobb på många sätt och njuter varje dag och tänker att jag har tur att få jobba med det jag älskar!

Vi ska filma på söndag och handen på hjärtat skall jag erkänna: Det är inte den mest briljanta, coolaste, häftigaste koreografi jag gjort men den duger åt ändamålet. HA HA om ni kommer vara där då får ni veta varför! Om inte så vet jag att nästan alla ni som läser min blogg kommer se dansen och filmen senare i vår... jag vet det, den är ganska Wallmans/ Bransch relaterad:-)

Jusst nu söker jag lycka i vackra saker, mer än vad jag brukar. För att lugna ner mig och finna harmoni.
Jag håller ögonen öppna efter träd som står i blom och suger in den vackra synen som energi depåer.
Läser jusst nu mycket poesi.
Här är några favvosar:

Om jag för en sista dag på jorden
skulle tvingas välja de syner jag helst
vill uppleva, de ljud jag helt vill höra, de
dofter jag vill känna,-
Då tror jag, att jag skulle välja dessa:
Den klara överjordiska sången från en vithalsad sparv som sjunger i gryningen
Doften av tallar i middags hettan
De ensamma ropen från kanadagäss
Synen av en trollslända som blänker i solskenet
Lätet från en eremittrast långt borta i den mörkande skogen i kvällningen
Och-den mest uppfyllande och gripande av alla syner:
Ett cumulusmoln som fridfullt, likt en vit katedral, flyter fram på den blå himlen.
Edwin Way Teale. f.1899

Sedan den här också:

Är det så litet
att ha njutit av solen,
att ha upplevt vårens ljus,
att ha älskat,
att ha tänkt,
att ha verkat?
Matthew Arnold (1822-1888)

Åh jusst den ovanför här får mig att verkligen nöja mig med livet som det är och njuta speciellt av våren.

Jusst nu när jag får så mycket glädje av att läsa poesi trillade jag in på min vän Hanna Rössners blogg, och kände så sjukt starkt för den här dikten av Karin Boye som hon hade lagt ut där tillsammans med underbara bilder som hon fotat.
Helt fantastsikt för som jag tolkar den sätter den verkligen ord på allt jag känner jusst nu:

Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Var är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som de växer
och det som stänger.
Ja nog är det svårt när droppar faller.
Skälvande av ängslan tungt de hänger,
klamrar sig vid kvisten, sväller, glider —
tyngden drar dem neråt, hur de klänger.
Svårt att vara oviss, rädd och delad,
svårt att känna djupet dra och kalla,
ändå sitta kvar och bara darra —
svårt att vilja stanna
och vilja falla.
Då, när det är värst och inget hjälper,
brister som i jubel trädets knoppar,
då när ingen rädsla längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar,
glömmer att de skrämdes av det nya,
glömmer att de ängslades för färden —
känner en sekund sin största trygghet,
vilar i den tillit
som skapar världen.

Så på pricken att det nästan blir för tungt för mig att läsa den, men ändå är den så vacker att det gör ont i mig nästan.

På söndag efter jag filmat klart skall jag gå på high school the musical, fått free tickets av min sambos och min vän David Lindgren som spelar huvudrollen där.
Ser fram mot det! Kanske blir det lite Wook Me Café också på Gotlandsgatan när man ändå är på den delen av söder. SÅÅÅ god thai där.

Puss på er, var rädda om varandra och sprid er kärlek.
I